Masken för många är ett föremål som täcker eller gömmer personligheten eller används som en symbol eller dekorations objekt. Självklart kan man använda masken på det viset men för övrigt masken gömmer inte eller täcker men avslöjar och är inte en symbol utan ett verktyg för förvandling.
Vi är vana att titta på varandras ansikte och läsa av, nästan omedvetet, de små signaler som ansiktet uttrycker. När vi täcker vårt ansikte tittar folk på våra kroppar i sökande efter tecken och är man ovan att spela med mask kommer mycket av ens egen personlighet fram i kroppens utryck. Om man däremot behärskar speltekniken använder man hela kroppen för att gestalta karaktären på ett mycket tydligare sätt än utan mask.
Vi ska gå genom olika masker: från den neutrala masken som utvecklar kroppsmedvetenhet, genom olika karaktärs masker där man lär sig att hitta maskens kropp och rörelse till den halva masken där man undersöker maskens röst.

Neutrala masken

Namnet neutral syftar inte på neutralitet i mening av passivitet eller att inte ta

ställning, utan innebär istället att masken är helt öppen för alla intryck. Det är

den neutralitet som finns precis innan rörelsen startar och precis efter att den

är avslutad. Det är en välbalanserad mask. Den är inte en karaktärs- eller

spelmask, utan fungerar mera som en undervisningsmask. Den används i

första hand som ett verktyg för att få skådespelaren att bli medveten om sin

kropp som uttrycksredskap, samt att förenkla och stilisera kroppsrörelser. Den

är öppen, nyfiken och har inga tidigare erfarenheter. Detta hjälper

skådespelaren att upptäcka sig själv, andra och omvärlden som om det vore

för första gången.

Larvala masken

Denna mask kom till under 1960 talet till Karnevalen i Basel, Schweiz. Den har utvecklads därifrån till att bli en teatermask. Är för det mesta vit till färgen och mycket förenklad men med ett bestämt karaktärsdrag, t.ex. näsa, ögon eller ansiktsform. Ibland har den panna eller haka men sällan mun.

Hel expressiv mask

Har mer utvecklade karaktärsdrag med fler bottnar och olika känslomässiga

stämningar. Den pratar inte för att den täcker hela ansikte och använder inte

heller teckenspråk, utan förstår varandra direkt genom ögonkontakt. Detta

gäller också för den larvala masken.
En variant av helmask kan man säga att det var den grekiska och romerska

teatermasken, den täckte hela ansikte men hade en stor öppning för munnen

så publiken kunde se spelarens mun röra sig när den pratade. De hade också

en resonans hålighet som modifierade rösten. Det finns flera studier och

teorier om hur dessa resonansmasker fungerade.

Halv expressiv mask eller
Commedia mask

Denna mask täcker bara överdelen av ansiktet och lämnar munnen fri. De pratar mer än gärna men deras röster är stiliserade på ett sätt som till exempel används i tecknade filmer. Med halvmasken skapas egna karaktärer och olika relationer och komiska situationer mellan dem. Man arbetar med improvisation, maskspel, röst och kontakt med publiken i Commediamask träning.

Man kan säga att Commediamasken har tre huvudelement:
1) den mänskliga för att den är en människa.
2) den djuriska, som vävs in i den mänskliga element och ger den en beteende som liknar ett djurs beteende.
3) den diaboliska, men inte kristendomens ondladdade demoner men den äldre, lekfulla som har sin kraft från jorden, den fruktbarhets och livsbejakande djävul.

Det finns en annan form av halvmask som täcker underdelen av ansikten och som får spelaren att använda sig mest av sina ögon, ögonbryn och pannan för att uttrycka karaktärens känslotillstånd. Den pratar inte.
Masken i teater förhöjer spelet och stiliserar rolltolkningen. Den ger tydlighet och klara riktningar till karaktären och upphöjer handlingen till en annan dimension än den vardagliga. Man kan inte spela naturalistisk med mask, det blir en krock av stilar.

Från boken ”Masker för Teater” av Augusto Cabrera.